I dag fick jag ett samtal vid nio tiden på morgonen från Lärkan, avdelningen där Milo har dagisplats. "Milo har feber och är inte sig själv idag. Han är gnällig och klängig och inte alls som han brukar", säger de när de ringer. Jag får fort som fan ställa in en mängd möten, ställa in min Sthlms resa som jag skulle åka på i morgon, springer till assistenten som får avboka hotell osv. Slänger mig i väg i bilen och kommer till dagis. Där har de sångstund och Milo sitter hos en av fröknarna. Han springer mot mig när jag kommer och han är faktiskt lite varm. Men i kapprummet springer han runt som om han inte var det minsta sjuk. Vi åker hem, fortfarande inga större tecken på sjukdom, jag tar febern på honom.....35,8.....jag tar febern på mig själv, 37 grader....(inget fel på termometern i vilket fall) Ingen större sjukdom på Milo heller med andra ord. Han har inte haft nån feber på hela dagen kan jag tillägga, men nu måste jag vara hemma från jobbet i morrn i vilket fall då de har en regel att barn måste vara feberfria en dag hemma.. Missförstå mig rätt, jag älskar dagispersonalen och förstår deras regler men det här kändes inte som om det blev så bra i slutändan.
Ja ja jag får väl njuta av en dag med min son med halva min inkomst och se det från den positiva sidan. Hunden blir ju glad i vilket fall som helst ;)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar