Mitt första husdjur var en kanin som hette Kalle. Men jag kommer knappt ihåg honom för jag var så liten då. Tror det var mer min systers kanin. Mitt andra husdjur var en katt som hette Gustaf och han var gul som katten Gustaf därav namnet. Ett år senare skaffade vi en labrador, en gul han med som hette Abbe. Efter Abbe i Madicken =)
Abbe och Gustaf var oskiljaktiga och sov tillsammans och myste alltid ihop. Jag själv klädde Gustaf i bebiskläder och la honom i vaggan där han var min bebis. Han sa aldrig något om det utan fann sig i det och somnade =) Abbe var världens snällaste han med och han var alltid med oss när vi var ute och lekte. Jag lärde honom hoppa över hinder, vi spelade fotboll, badade och åkte skridskor och pulka ihop. Var jag än skulle tog jag alltid med honom. När jag var ca 15 år dog både Abbe och Gustaf. Det var en stor sorg då jag växt upp med de. Men det tog inte så lång tid innan vi skaffade en ny katt. Oskar. Oskar levde bara ett par år innan han blev sjuk och måste avlivas. Under de åren skaffade vi också Chico. En svart labrador/rottweiler. Det kändes som om Abbe levde vidare i honom och han fick också vara med mig jämnt vad jag än gjorde. Vi gick ofta promenader i skogen men han var inte lika förtjust i att bada som Abbe då han gick igenom isen när han var liten och efter det gillade han inte att vara på djupt vatten. Men att bara bada fötterna gick bra. Vi skaffade också en ny katt Zebbe, efter Zeb Macahan, Samtidigt med detta hade mina föräldrar massa får, höns, grisar. I närheten fanns även hästar och kor. Så jag har haft mycket djur omkring mig under min uppväxt.
Det första djuret jag skaffade när jag var vuxen var en gul katt som hette Gurra. När jag och min förra sambo flyttade isär bodde Gurra kvar hos honom, men tyvärr försvann han ganska fort efter det och ingen vet vad som hände med honom.
När jag och min nuvarande sambo träffades hade vi inga djur, men efter ca 1 år flyttade sambons dotters katt in hos oss. Sara. Hon är 9 år nu och en fantastisk katt. Så gosig och vill alltid vara med. Hon ska alltid sitta i knäet någon gång under dagen och på somrarna är hon med när man är ute i trädgården och tittar på när hunden hoppar omkring. Hunden är Castor. En rhodesian ridgeback. Han är nu snart 9 månader och den bästa man kan ha. Jag älskar honom lika mycket som alla andra familjemedlemmar. Castor är väldigt egen. Han är väldigt duktig för att vara valp och väldigt lugn. Iallafall inomhus. Inne lunkar han omkring och älskar att ligga i soffan och päsa med alla oss andra. Gärna med nosen i knäet. Ute vill han leka och han springer fort som en gepard. Med stora graciösa steg. Han och Sara är verkligen två älskade familjemedlemmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar