Nybliven far med vår Milo
Bild från Turkiet
Älskade sambo!!Ja min älskade sambo...Vi träffades på jobbet för snart 4 år sedan. Då jobbade vi ihop, jag var hans rådgivare i personalfrågor. Nu har vi båda bytt jobb. Han arbetar som områdeschef på Skaraborgssjukhus. Ett krävande jobb som han började med två veckor innan vi fick barn. Vi valde att skaffa barn, valp och byta jobb till ett toppjobb samtidigt. Många skulle väl säga att vi var galna, men jag tvivlade aldrig på att vi skulle klara det. Han är iallafall den bästa chef som jag nånsin har jobbat tillsammans med, kanske är lite färgad, men han kan verkligen sitt jobb och är inte rädd vare sig för konflikter eller säga sanningar. Samtidigt är han sympatisk och jag tror att de flesta som jobbat med honom gillar honom som person. Sen kanske de inte alltid gillar hans beslut? Ska man beskriva min sambo så har han en väldigt stark vilja, att få sista ordet i en diskussion med honom är inte så lätt. Men man kan också bearbeta honom och får något bara sjunka in lite så kan han faktiskt ändra sig. Han är hyperintelligent så att spela TP med honom är inte kul då han kan typ alla frågor.... Han är väldigt speciell, underbar och omtänksam men funderar också otroligt mycket över saker och ting. Han är en otrolig lyssnare och kommer alltid med bra lösningar om man behöver det. Att sitta med honom framför tvn, spela spel eller tvspel och bara snacka skit med honom är en fantastisk sysselsättning och får en att må bra. Han är lugn och fin och den bästa sambo man kan ha! Jag kan skriva en uppsats om honom, men jag ska inte göra det. Jag älskar honom iallafall otroligt mycket!
Med min sambo har jag fått två bonusbarn. De var ganska så gamla när vi träffades så så mycket extramamma till de kan jag inte säga att jag är. Dessutom har det en otroligt bra mamma redan. Men jag försöker finnas där och vill de prata hoppas jag att de vet att de kan göra det. Vi brukar ha himla kul när vi är iväg på saker tillsammans. Hemma ser man de inte så mycket, de sitter mest på sina rum eller är med kompisar. Men eftersom de är tonåringar är det kanske inte så konstigt. Jag har även fått en otroligt bra svärmor och "svärfar". När jag blir pensionär vill jag vara som de. De reser och hittar på saker hela tiden och verkar verkligen njuta av livet !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar