Gamla trotjänare har plockats fram ur garderoben

Tyvärr var de lite för dammiga för att jag ska få godkänt...Det har gått för lång tid mellan mina träningspass sen jag fick barn. Jag har kommit i gång ett par månader, för att sedan lägga ner igen. Främst har det rört sig om promenader med hunden och med en hanhund förstår ni att det blir många stopp eftersom han ska kissa på allt...Sen i vårsas har jag också ett träningskort där jag faktiskt under några månader gick på 1-2 pass i veckan. Jag tänkte att nu ska jag inte sätta målet för högt, för då kommer jag inte orka med. Ni förstår innan jag blev med barn och pluggade så tränade jag ca 4 ggr i veckan på gym. Många klagar på att det inte finns tid för träning, och då brukar alla experter säga det finns det visst. I mitt fall är det väl mer orken. När klockan är 19.30 och Milo somnat är jag för trött att kunna ge mig ut och träna har känts omöjligt. Visst finns det tid under dagen, men då vill jag prioritera vovven. Jag har märkt att jag själv har hamnat i skymundan sen vi skaffade barn, hund och hus. Nu är det allt annat först och det resulterar i att jag inte orkar med mig själv. Många gånger går jag till jobbet eller till affären utan att titta mig i spegeln... Nu har jag under våren följt en vän som har gått med i VV. Och jag säger bara wow!! Jisses vad bra jobbat tjejen och du vet vem du är!! Inspiration till tusen ger det och nu har jag bestämt att jag måste försöka komma i gång igen. Sen i lördags har jag börjat gå med mina stavar, faktiskt tillsammans med hunden i skogen så han får springa lös och sista 1-2 km har vi sprungit och Castor har visat sig vara en super hund att springa med, bara han får springa av sig och lukta och kissa i några km först så går det bra att ha honom i koppel i midjan och springa. Jag har bestämt att inte ha för höga krav från början utan jag gör detta för att måste må bättre och bli piggare och orka med och känna mig nöjd med mig själv .Om jag sen kunde kapa 8 kg vore jag nöjd. Då var jag nere i en vikt jag inte haft sen jag gick på gymnasiet =) men vi får se hur det går. Maten behöver väl också förändras, men jag tar ett steg i taget. Det har iallafall varit fantastiskt kul att gå med stavar och springa igen. Nu ska jag snart ge mig ut, men i dag får det bli en rask promenad med barnvagn och hund då det inte finns någon som kan passa Milo. Ha en bra dag alla! KRAM!

Mina trotjänare

Castor är lycklig ute på ängen