Livet..

Det lät som en djup rubrik kom jag på efter det att jag hade skrivit den.Men så djup ska jag inte vara. Jag funderade bara lite över livet nu på morgonen, vad fort tiden går och vad mycket som händer hela tiden som man knappt hinner uppskatta. Om tre veckor ska min lilla älskling börja på dagis och för ett år sedan fanns han bara i min mage. I dag har han sagt mamma tydligt 2 ggr och han säger där och pekar och hej och vinkar. Varje kväll när hans pappa kommer hem rusar han till dörren och säger hej hej! Han har också börjat gå om man håller honom i handen, om än stappligt, men han går. Det är helt otroliga framsteg han gör hela tiden och jag känner mig så stolt över att vara hans mamma. Trodde aldrig, aldrig det skulle kännas såhär att vara mamma. På ett mycket positivt sätt får tilläggas. Visst är det jobbigt ibland, men han har varit en perfekt bebis på alla sätt. Nu hoppas jag bara allt ska fungera för oss när vardagen börjar och jag ska börja jobba. Jag hoppas att han kommer att trivas på dagis och att han inte kommer att gråta varje dag vi ska lämna honom. Jag som älskar mitt jobb önskar också att det kommer att gå bra att kombinera att vara mamma och jobba och kanske längre fram göra lite mer karriär än det jag har hunnit med hittills. Jag vill också ut och resa och jag vill ha med Milo. Jag vill att han ska få se världen från det att han är liten och jag hoppas att han kommer att uppskatta det lika mycket som jag gör. Min sambo och jag kommer nog få ett fortsatt fantastisk liv tillsammans det är jag säker på !

Nu nog med att vara djup och istället så bjuder jag på några bilder från morgonen !

Puss på er!

Milo leker själv med sina små klossar och är väldigt nöjd

Mamma jag vill sitta på stolen och titta på datorn!

Min goding!!!!